Donca...Ogg el sarìa el vént de luj domella e nòv...
Sarìa a dì che quarant'ann fà, L'OM L'E' GID S'LA LUNA par la préma volta.

Me, In cl'ann malé, mill e novcént e ssantanov, (1969) ajavéva fatt quindìc ann da poch, vést e considerèd che a so' nèd t'èl més de giugn...
Prò amarcòrd bèn co' è sucèss cla nott malé, parchè mi pèdre el m'ha svighièd propi propi quand l'astronatigh l'è gid a métta el pìd t'la luna...A dì la verita ann'è che s'vedéssa 'n gran che sa le television in bianch e nér...
Me a vléva stè svéj, ajò pruvéd, a me so' anca sfurzèd...Prò ragazi era dura...!!
Tutt el giorne a maréna, par pranz i spaghétt sa le puracc de mi mèdra, po' sa ch'i ragazz a giughe a palon dal prét...insomma quand'è la sera un pòr chèn l'è anca 'n po' stracch...E po' chèsa mia s'guardèva la television dal lètt...Comunque quél ch'amarcòrd l'è che mi pèdre an stèva piò in ti pagn, l'aveva cla volta su par giò quarataséi ann,(un ragazz... me adèss a 'n ho cinquantaciqv...lasciém pèrda).
Alora...Co stéva dicénd..?? A se...Préma da gì s'la luna i a fatt véda sempre par television, dò films...Un l'era "Ultimatum alla terra"...no ch'èl nov d'adèss, ch'el vécch...cla volta l'era nòv...e quéll ann' ho vést un cuncén...Cl'atre film ann'el sò che titol l'avéva.

'N antra roba c'ha m'arcòrd cum fussa adèss è che mi nona, cla s'chiamèva MARIA, anzi MARIANNA, mo an so' parchè tutti i la chiamèva Maria, mi nona inn'i crédeva, la dcìva ch'ann'era vèra gnènt e che i ce chiapèva ma tutti par el nès ( mi nona l'an dcìva mèi le parolacc)...Adèss che è già pasèd quarant'ann, dle volt me vèn da pensè che forsi forsi...sotta sotta...mi nona in t'un cèrt sèns l'ajavéva un po' de ragion...T'la luna i sarà gìd de sigur, prò ragazi un po' par el cùl (me le parolacc a le dégh)...i c'ha chiapèd senz'atre.
........................................................................................................................................

Mi Mèdra invéc, da ragazén, la me dicéva sempre che me a ièra " 'N t'èl mond dla luna".(Anca adèss i m'èl dic ogni tant...Veramènt i m'èl dic anca la Rita...ogni tant, mo poch.)
L'è quést un mòd de dì quand un o una ( c'era anca mi surèla t'èl mond dla luna)
l'è 'n po'...com s'po' dì...svanìd ecch...ann'è tant svélt...e alora...

T'èl mond dla luna,
'n do' ch'a stagh me,
se par fortuna,
t'pròv da pasè,
pàr un momènt,
ferma'l motor,
vést ch'an se sènt,
nisciun rumor.
Ch'an c'è la gènt,
in t'un stè mond,
mo prò an fa gnènt,
in fond in fond.
Parchè an c'è bsogn,
dla confusion,
par butè i sogn,
a ravaston.
Da par te sol,
prova a chiapèj,
po' chiapa el vol,
sa ch'i più bèj.
La fantasia,
la và 'fè 'n gìr,
e te t'va via,
senza pensìr.
Và pùr distànt,
in alt t'èl cél,
ipra ogni tant,
ch'èl tu cervèl.
Che quést l'è 'n mond,
bèl un bèl po',
an so' sl'è tond,
quést ann'el so.
Prò l'è na cùna,
e t'sà parchè...?
L'è 'l mond dla luna,
'n do' ch'a stagh me.

Franco Ferri fecit
19/07/2009







Nessun commento:

Posta un commento