La strèda giusta

Era tutt scur tla strèda, a m'era pèrs.
Ann'el savéva più da che part gì,
a gìva avanti sempre par un vèrs,
senza capì nemén 'n do' gìva a fnì.

Propi malé t'el scùr par chès a végh,
un vècch ch'el caminèva sa'l baston,
e quand a me so' incòrt cl'era 'n pòr cégh,
a i vléva dè 'na mèn, par compasion.

"T'si te ch't'ha bsogn d'aiud, ch't'ha pèrs la strèda"
M'ha détt el vècch parland a basa voc:
"Me a la sò bèn anca s'an la poss véda,
ajò da gì malà...'N do' c'è cla croc..."

A 'm so' guardèd in gìr, mo an c'era gnènt,
alora ajò dmandèd:" In do' l'ajè...?"
El vécch el me rispond in ch'èl momènt:
" Te adèss an tla po' véda...Mo la c'è !!"

Ajò pensèd tra d'me:"L'è 'na bugìa,
cum po' véda sta croc...Se manca 'l véd...!"
Sa stè pensìr a l'ho guardèd gì via,
po' dop ajò capìd...L'era la féd !!


Nessun commento:

Posta un commento